En avig vårsäsong har avverkats där vi har passerat ett viktigt vägskäl. Detta utan att styra in på rätt spår. I den tunga utmaning det varit att hitta motivation i träning-utan-match har vi gått vilse som den lagmaskin vi varit och som plöjt fram de senaste åren. 

När det skulle bli dags att känna på div.2-fotboll står vi istället så långt ifrån där vi ska vara i normala fall. Eller så är detta vårt nya normala. 

Vår starka säsong ifjol visste vi kom ur dels bra flow & lång formtopp. Dels ur metodiskt arbete på träning där spelprinciper och arbetsfördelning gav varje spelare och lagdel en klar och tydlig arbetsmanual. Detta sjösattes på matchhelger och serien roddes smidigt iland. 

Att div.2 skulle innebära fortsatt fokus och hårt arbete var vi alla på det klara med. Åtminstone när vi surrade om vad som låg framför oss och vad som krävdes av varje individ i denna sköna trupp. Men det är inte tanken som räknas. 

Internt förs diskussionen om hur vi ska ta oss ur detta. Att gå från

'100->101' är en måttstock/metafor vi använder oss av. Att 2019->2020 gå från '100->70' är icke hållbart för något lag eller tränare med ambitioner. 

Ofrånkomligen står vi inför ännu ett vägskäl vid återsamling 30 juli. 

Utan tvekan behöver vi 

1. få tillbaka våra kuggar i träning och match

2. få in ny/nya spelare som vill kriga om XI

3. komma in rätt omedelbart i träning fr o m 30 juli

Vi möter Segeltorp i nästa match. Den lär inte bli lättare än P18. Men....det är väl här vi vill vara? I min värld är det här, minst, vi SKA vara. 

När så premiären kom...så var det inte mycket kvar av vårsäsongen. 90 min närmare bestämt. Läge att tömma allt man har i tanken. Läge att sluta upp för laget och uppgiften. Visa sitt stöd för att vi tagit oss hit. 

Matchinledningen är helt ok. Bra fart i 30-gradig sol. IFK är spelförande första 20. Höga bollvinster och stabilt i våra linjer. Många halvlägen skapas...men det stannar vid just halvlägen. Vi bryter inte linjer i offensiven utan krånglar och tråcklar. Desto rakare spel från P18. En rauk genomskärare i minut 6 ställer en rapp forward i 1 mot 1 med vår #1. Anna kommer ut lite otajmat och blir rundad utanför straffområdet. 0-1 och lite surt då vi som sagt inlett bra. 

Efter cooling-brejk så urvattnas vårt spel av någon anledning. Vi får svårt att hantera spelyta 2. Vi får helt plötsligt svårt att hantera bollen. Enormt slarvigt spel. Många bollväntande IFK.are. Står vi inte och väntar så går vi in i fel ytor. Vi sorterar inte våra kanaler rätt. Vi kommer inte upp med folk i anfallen. Följden av detta blir att vi faller ner. 

Detta tar P18 glatt emot och kör över oss under en 10-minutersperiod. Inom 6 minuter hystar dom in 3 mål. Långa bollar rakt igenom vårt lag. Backlinje håller icke den bredd gameplan angett. Press på bollhållare uteblir. Attackmittfältare förblir attackmittfältare fast vi inte har bollen. 

Vi går till paus med skandalösa 0-4.  Detta med NOLL skott på mål, trots den starka inledningen. 

Andra halvlek kom att bli en rejäl uppryckning. Vi närmar oss inte poäng i matchen. Dels för att 0-4 är rätt mycket att jobba in....dels för att våra hot inte är av önskad kvalitet. Visst, vi har boll på mållinje och dubbelchans efter hörna...

På mitten gör kapten Linnea och vapendragare Amanda ett riktigt bra jobb. Men beslutsamheten i spelyta 2 är fortfarande för dålig. Slår vi inte en felpass så är vi osynkade i väggspelen. Sorterar vi inte kanalerna rätt så tar vi ett stressat för tidigt avslut. Var är överlapparna och diagonallöpen? 

Halvleken slutar 0-0 och DET är ett fall framåt. Vi var bra i andra. Nej, det var inte för att gotlänningarna var mätta. Dom fick inte tag på oss lika lätt. 

Denna den andra halvleken visar att vi kommer knipa poäng i denna serie. 

Texten här har handlat om väldigt mycket som gått fel i år. Anledningen till detta är ju såklart vetskapen om vad som finns där. Frågan är: tänker IFK Haninge DAM ta fram det i augusti?